Timeoutjag

Vi sitter sju pers på doppio. Det är lunchtid och folk står tätt intill varandra vid de smala borden med espresson i handen. Vi dricker lapsangte, latte, espresso och americano. Vi pratar om En indian i stan. Vi jämför solbränna och diskuterar solarium. Vi pratar om en bror som är tatuerad över bröstet och är ute och seglar, thomas quick som är kvällens debattämne på teve, gossip girl, skola, praktik, vintertrötthet och vad som kommer att hända på nyår.

"Kommer man nånsin att förändras, eller måste man alltid vara den man är?"

Jag är inne i en förvirrad period full av motsägelser: trött men rastlös, social, ensam, stressad och understimulerad. Jag vill dra täcket över huvudet och åka till Island eller flytta utomlands. Jag vill ha en lugn jul utan alkohol och ändå festa hela tiden. Min jobbiga existens strävar åt olika håll.

"Man kan aldrig ändra på sig själv", säger en av oss. "Man kommer alltid gå upp och ner och må dåligt i perioder. Men man kan ändra sin inställning till saker. Till sig själv."

"Man kan välja hur man mår," säger en annan. "Man kan upptäcka tendenser hos sig själv när man mår dåligt. Om det inte är någonting allvarligt kan man välja att bortse från de tendenserna och välja att ändå fortsätta som vanligt. Att inte bli ett offer för sig själv."

"Jag skulle verkligen behöva lära mig att inte vara ett offer för mig själv."

"Det kanske är dags att släppa den där tonårsapatin."

Vad nu det betyder?