Gnällandets gemenskap. Det är såna tider nu. Vi gnäller på skolan, bakfyllan, tröttheten, stressen, tidsbristen och hela tiden på kylan. Det är så jäääävla kallt! huttrar vi och går snabbt och surt mellan bostaden, lektionssalen, caféet, jobbet, baren och klubben. Alla är trötta. Hela tiden. Alla längtar efter jullov. Ingen får gjort någonting. Vi delar en gemensam känsla av att prestera för lite.
Igår föll den första snön. Försvann direkt såklart. Men idag ligger det puder på de parkerade bilarna och till och med på kanter och räcken i stan. Läppstiftet har gjorts till en fyr, den ska tydligen vägleda med sitt ljus. Välkomna in i ljus- och vattenstaden Göteborg. Jag ser den varje kväll från mitt fönster. Den ser ut som the Eye eller vad det nu heter i Sagan om ringen, med två cirkulerande ljusstrålar som vaktar staden.
Jag sitter ensam i min lägenhet och hinner inte ens grubbla. Detta är dagarna då jag tar igen missade uppgifter i skolan. Detta är också dagarna då glögg- och julfester haglar över oss. Mysfaktorn är hög. Alla vill mysa hemma hos varandra. Vi har återvänt till Cigarren. Det mörka caféet mitt på järntorget som alltid innehåller minst två stammisar och en högljudd teve. Där dricker jag mitt lapsangte och fylls av en enorm längtan efter lugn och ro.
Det är mest synd om mej. Min jacka har inget foder och jag har inte köpt vinterskor än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar