Det finns väl inga hinder?

Du måste lägga väldigt mycket pengar på fika, säger hon.
Vi står på Vasaplatsens spårvagnshållplats. Det är regn. Det är kväll. Blurriga billyktor glider förbi oss i mörkret. Det är Göteborg. Vi hinner stå ett tag på samma hållplats utan att få syn på varandra. Vi har huvorna uppfällda och tittar först rakt på varandra utan igenkännelse. Sen ser vi. Ler. Hälsar. En trevlig värme i höstrusket.

Och ja, jag lägger rätt mycket pengar på fika. En latte kostar mellan 25-30 kronor. Rödvin och dylikt är ju inte gratis det heller för att nämna andra utgifter.

Igår fick jag ågren då en vän berättade att hon sparat ungefär 30000 kronor på ett år. Vad har Bea sparat? NOLL!

Det enda jag vill ha i framtiden är tid. Jag vill överleva och sen vill jag leva. Umgås. Festa. Musicera. Njuta. Se på film. Sova. Läsa. Drömma. Vandra. Flanera. Fika. Vara dekadent på lagom nivå. Lagom av allt som mamma säger.

Ingenting ska få komma ivägen för mig och mitt liv.