Tiden rusar iväg jag hinner inte med och mitt i allt ska man ta hand om sig själv och lyckas med sömn och någon form av välmående. Nu har jag iaf sovit ut flera dagar i rad och minskat mitt sociala liv till förmån för läxor och dylikt.
Häromdagen sa någon till mig: Man kan inte ha roligt hela tiden. Nähä?! Jag inser att jag förnekar detta faktum genom att vara så aktiv som möjligt och därmed få både sömn samt prestationsbrist. Kanske kan en dag inte innehålla allt man vill att den ska innehålla. Ska man sänka sina krav på livet? Det låter ju inte bra. Självklart är svaret att man ska hitta en balans och inte overdo något. Kanske njuter jag lite av det kaotiska. Av sömnbristen som yttrar sig i form av en överkonsumtion av kaffe, ett osammanhängande meningsbyggande från min sida och en ständig frånvaro av fokuserad närvaro i nuet. Kanske håller jag mig medvetet ifrån det sunda genom att ha nattvaka varje natt till klockan två och drömma mig bort varje morgon klockan nio i lektionssalen. Finns det en charm i att vara flummig?
Jag är iaf trött på det. Jag behöver jullov. Jag behöver sitta i stugan på Orust och lapa lapsangte och göra löjliga försök att fotografera den bländande vinterstjärnhimlen. Bli oväntat glad över julklappar. Frysa ihjäl under vinterpromenaden och sedan bränna sönder strumporna framför brasan.
så måla era dukar
så skriv era böcker
så ge ut era skivor
så spela in era filmer
ni kan aldrig röra vid skönheten
jag upplever Öijer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar