Världen har blivit futuristisk. Läppstiftet är en rymdbas. Den ger landningstecken via ljussignaler. Himlen är suddig av förgiftade framtidsmoln som skymmer himlen. Människor är ovetande och dumma. Bara några få vågar bryta sig loss- ut ur skammen in i friheten.
Transporterar 2,24 GB bilder till en extern hårddisk. Funderar över arvegodset jag fick i julklapp. Sörjer tomhet. Längtar. Lyssnar: you go backwards. Borde få tinnitus snart.
Två steg fram, ett steg bak. Jag är tjock, ful, gammal, ökänd, oönskad. En röd jätte som slukar allt ljus. En mårran som fryser världen till is. Allt är fult. Allt är mörkt.
Tröttnar på datorskärmen. Ettor och nollor. Längtar. Efter boken på soffbordet. Efter pianot som skyr rädda händer och sköra fingrar.
Alla oönskade människor. Orörda händer. Förvirrade kroppar. Rädda darrande själar. Som vill ut ur det här in i någonting annat.
Sluta skämmas över att inte passa in. Sluta vara din egen fångvaktare. Läppstiftet är inte ett panopticum. Ingen bryr sig om din smutsiga cell.
Vi kan blunda om vi vill. Låta vingarna växa ut ur ryggen. Gipsa dem om de bryts. Flyga långt bort härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar