Irriterande hur livet är uppbyggt. Ibland verkar det som om det är fel någonstans i systemet. Det kopplas fel. Säkringar går. Livet rullar vidare i sin inbrända, orubbliga form.
Du kan:
misslyckas med det du tar dig för
förtränga sidor hos dig själv som du inte vill veta av, och därmed möjligen förlora en värdefull del av ditt liv
leva olycklig hela livet
råka ut för en mängd tragiska saker
leva ensam hela livet, ev. förlora alla runt omkring dig
vara deprimerad och se svart och missa allt bra som händer runt omkring dig
sluta drömma och vara orealistiskt realistisk
gå upp kl åtta, jobba, luncha, gå hem kl fem, se på teve
Det är deprimerande att denna möjlighet till misär livet ut finns för oss alla. Livet är ett spektra som innehåller alla typer av känslolägen och nyanser. Du kan bli misslyckad, ful, ensam, deprimerad, elak, bitter, hotfull, grå och menlös.
Varför finns alla dessa negativa nyanser? Är det för att de positiva nyanserna ska stå ut mer? Det krävs mycket av människor. Alla har inte bra förutsättningar att utgå ifrån. Vissa lägger krokben för sig själva, andra snubblar på omgivningens hinder.
Självklart kan man ju välja att lista livets alla möjligheter istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar