Lyckades bara få ca tre-fyra timmars sömn inatt så nu ska jag snart hoppa upp i sängen och låta täcket omfamna mig med sin underbara trygghet. Jag är annars en sådan människa som alltid lyckas somna, sover djupt och drömmer intensivt och mycket. Mina sömnproblem är av det segare slaget: jag hamnar lätt i perioder då jag sover mer än halva dygnet. Mår jag dåligt lägger jag mig under täcket och låter sömnen bränna bort mina sorger och problem. Om jag vantrivs någonstans lägger jag mig helst på en soffa och sover.
Sömn- den omedelbara flykten! In i Beataland. Bara mitt egna undermedvetna som bjuder på hisnande drömmar. Ofta starka men sällan rent obehagliga. Inte rent lyckliga heller. Bara väldigt intensiva. På vintern går jag helst i ide och förra hösten rann all min sparade energi ur mig för jag sov till fem på dagarna och fick inget ljus. Sömn kan vara en drog och jag har väldigt svårt för att bryta dessa sömnperioder. Jag mår egentligen bäst när jag sover åtta-nio timmar. Inte dubbelt så länge!
Idag har jag jobbat och sen kollat på hus med några vänner. Vi funderar på att hyra ett hus ihop. Allt för att avnjuta en underbar gemenskap i en underbar trädgård. Utefester, kaffe på altanen, myspysfilmkvällar you name it. Vi vet inte om vi får huset än och jag är lite tveksam men väldigt sugen på att bo i kollektiv.
Längtar till lediga morgnar då man tassar ner till köket för en kopp kaffe i vänfamiljens gemytliga sällskap. Det är ju också så att om man är ensam och inte trivs med det får man skaffa sig en egen familj. Att bo med folk är en enkel och säker väg till trygghet. Det är alltid någon där när jag kommer hem från jobbet. Det finns människor att baka äppelpaj åt. Om jag blir sjuk finns det någon som kan ge mig en brustablett. Oensamheten är fördelaktig!
Nu ska jag sova. Gonatt kära människor*
Foton från landet.
Överst: Johns lada, Lillstugan, Hängmattan, Blomma på ängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar