Livet är en massa negativa och postiva kuber i olika färger som flyger emot en i en ständig och aldrig avstannande ström. Konsten är att väja för de negativa kuberna och äta upp (eller nåt) de positiva kuberna. Som tevespel. Fast på riktigt. Om du bara plockar de negativa kuberna blir livet jobbigt. Du kan inte ändra på att de finns, men du kan strunta i att se dem i vitögat och hoppa på de positiva kuberna.
Acceptera. Hur ens bana ser ut. Lite som Mario Kart. Olika banor för olika tider i livet. Undvik bananskalen, skjut på de onda, plocka en massa stjärnpoäng. Du samlar poäng. Du dödar. Du levlar upp. Du samlar på dig hur många timmar du har spelat, du sparar, du minns. Du gör fel men det är aldrig försent att göra rätt. Du kan alltid trycka Continue på tevepsel. Aldrig försent.
Save. Kick ass. Glöm det dåliga. Fokusera på stjärnkuberna och de med massa mynt i. Välj dina fiender. Skjut. Spring igenom en bana. Spara. Fortsätt på nästa. Isvärlden, vattenvärlden, underjorden, molnvärlden, minivärlden, leksaksvärlden, nattvärlden, spökvärlden, zombievärlden, godisvärlden, bilvärlden, rymdvärlden, svampvärlden, grottan, borgen, himlen. Fantasivärlden, alternativt den riktiga världen.
Foto:Hannes vid Röda sten
4 kommentarer:
Fienden väljer nog snarare en själv, det får man själv knappast vara med och bestämma. Men man kan välja hur man ska hantera saker och ting. Med fler perspektiv kan man ändra inställningen och häva det fienden utsätter en för. I marios värld heter det stjärna och osynlig. I våran är det lite mer komplicerat men det går. Jag gillar din koppling mellan de olika världarna och livet. =)
det var jag som råkade klicka för många gånger och posta fler gånger, så jag raderade dem som blev för många. sorry!
Skicka en kommentar