I want you sjunger Dylan från vardagsrummet. Stereon står bredvid pianot som jag spelat Knife, Mika och Dylan på idag. Jag drömmer om kärleken i Walk the line. Kärlek som varar och som är respektfull.
Jag och mamma körde upp hit till landet förut. Lyssnade på Dolly Parton på högsta volym och sjöng med i Jolene och I will always love you =) En riktig liten miniroadtrip.
Har nog bestämt mig för att inte flytta ihop i huset med några andra vänner. På något sätt ligger det i tiden att jag ska bo själv nu, trots att jag ibland mår väldigt dåligt av det. Ångesten liksom kryper på väggarna och drar ner mig i sörjan. Men tror det är viktigt att se var man är just nu, och varför. Vad gäller beslut överhuvudtaget. Något kan ju va rätt nu men inte om några månader. Fast inget är väl rätt eller fel. Är väl bra att vara spontan också. Om spontaniteten kommer inifrån måste det vara något man verkligen vill också.
Spontan var jag bland annat i en affär i förmiddags, då jag inhandlade tre pärlarmband. Det är bättre att ångra någonting man köpt än att ångra någonting man inte har köpt tänkte jag glatt och öppnade plånboken. Spontan var jag också nu när jag slängde ihop en underbar latte. Eller i våras då jag sökte till Kulturverkstan som jag ska börja om ett par veckor.
Livet är nog mycket enklare än vad vi tror. Handlar om att ha roligt och att älska. Våga älska. Inte vem är jag egentligen. Eller vad vill jag innerst inne. Kanske mer: Vem älskar jag och vad är roligt.
Just nu älskar jag mig själv och pianot är roligt. Så nu ska jag jamma med mitt hjärta.
Foto: En liten myra på mitt piano.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar