Jag behöver nog bara lägga mig i sängen och dra upp täcket till hakan. Jag är så trött. Orkar inte! Ta ut linserna. Tvätta ansiktet. Klä av mig tröjan. Byxorna. Bh:n. Strumporna. Hårklämman. Armbandet. Pärlörhängena. Dra på mig pyjamaströjan. Klättra upp för stegen. Krypa ner i sängen.
Allting känns så hopplöst på kvällen. Alltid lika blurrigt. Så stort. Om jag är ledsen vill jag helst dö. Om något verkar svårt känns det omöjligt. Om jag är själv känns det ensammast i hela världen. Jag kommer att bli mer och mer ensam för varje dag och till sist kommer ingen längre att känna till mitt namn. Man skulle ha tre mammor i olika åldrar som man visste alltid fanns där.
Jag vill inte gå till skolan imorgon.
Alternativ 1: Gå till skolan.
Alternativ 2: Vakna i min lummiga trädgård med färgglada fantasiblommor. Koka kaffe. Lukta på blommorna. Promenera ner till havet. Flyga. Bo i en annan värld. En blommig planet med snälla växter och roliga varelser.
Oj oj oj. Jag hoppas att jag kommer i säng nu. Varför drar jag jämt ut på det såhär?!
Gonatt*
Foto: Luftballonger från mitt fönster. Ensamfika med SVD, Lyrikvännen och kära iPoden på Condeco.
1 kommentar:
Jag har den röda varianten av samma iPod som du =)
Ja, nattetiden kan vara väldigt svår. Jag har funderat på att lägga in film på iPoden och ha den i sängen innan sömnens ingång. Annars är nattsurfa i sängen en fin idé men det blir så svårt om den inte får plats i sängen för din del eftersom du verkar behöva klättra upp för sängen. Jag kan ju bara lägga ner min dator....de innefattar ju att man måste ha en laptop...
Du, lös inga problem nattetid <3
Nu ska jag forsätta jobba. Kram
Skicka en kommentar