Det var ju detta med självinsikt. Man kan tro att man är blyg, fast man är utåtriktad och social. Man kan tro att man är tråkig, fastän man är den som alltid drar roliga skämt. Man kan tro att man är dålig på något, fastän man är riktigt bra på just det. Många bär kvar på bilden av sig själv som kanske stämde förut men inte längre.
I helgen har jag myst till det rejält samt festat.
Jag var på vernissage i lördags, mycket fint av en klasskompis, sen mötte jag Katarina och vi gick och åt i den fantastiska höstsolen. Luften var klar och kylig och fallna gula löv låg i vasaallén som en förhandsvisning av den annalkande hösten. Våra mobiltelefoner ringde hela tiden vilket drog ner stämningen något. Man blir ju samtidskritisk när allt det vi har utvecklat för att underlätta för oss istället bara förstör. Men vi frossade och sen gick vi vidare till Nöller där vi drack latte och blåbärssmoothie.
Katarina blev avlöst av Elli som tog med mig till sitt nya hus. Där blev det kaffe och cigg i den härliga trädgården, samt flera omgångar fiskspelet. Det när små fiskar öppnar och stänger munnen och man ska försöka fiska upp dem med ett litet snöre. Stressande och irriterande. Men ack så roligt. Dessutom spelades en sjukt hög diskantig melodi från det lilla plastspelet. Man undrar om det är tillåtet att tillverka sånt.
Sen blev det förfest med rödvin och godisbilar, utgång med dans och tillbaka för efterfest.
Denna soliga söndag (sen blev det tyvärr mulet) har jag varit pigg och kry till min förvåning. Jag har traskat runt på stan, fikat med Örjan, druckit te med Elli och sen varit på bio.
Ju äldre vi blir desto mer lika varandra. Fast också tvärtom. Vi växer ifrån varandra men inser samtidigt att vi alla behöver samma saker. Mänskliga relationer är det absolut viktigaste. Samtidigt som det är så himla svårt. Mänskliga relationer skadar och sårar, men de bygger också upp och gör oss till de vi är.
Foto: Från min spanienresa 2006.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar