De här fina djuren har mamma när hon reser på tåget. Det fick mig att tänka på Stampe, min kära kanin som jag inhandlade för egna pengar då jag var åtta år. Han finns fortfarande kvar. I sängen.
Två dagar i rad har jag ätit frukost med mamma. Imorse hittade jag en ny väg att springa i Slottskogen. Fullt med höga träd som blåste i den friska vinden.
Igår besökte jag också mitt nya kusinbarn William. Knappt två veckor gammal. Vågade inte hålla honom först (alltid så rädd för att huvudet ska trilla av) men sen hamnade han utan min vilja på min arm och då sattes jag på prov. Han skrek och jag gav honom nappen. Ett tag tystnade han och vi fick vår första ögonkontakt. En häftig människa i miniformat.
En som hade hamnat lite i kläm var Ida, familjens katt. Jag gav henne lite extra uppmärksamhet och hon hoppade upp i mitt knä direkt och lekte bebis. Enorma svartsjuka ögon hade hon, varje gång hon tittade på William.
Foto: Mamma med nackstöd. Jag med nackstöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar