Så har jag blivit sjuk. Feber igår. Sov hela dagen fram till jag skulle jobba på bokmässan. Väl där stod jag ute på lagret och frös och snorade i min halsduk. Efter 1,5 timme gav jag upp och gick hem. Upptäckte då att det var strålande sol. Jag ville bara hem och lägga mig under täcket.
Fantastiskt underbara mamma kom runt elvatiden med ipren, nässpray, bafucin (de bästa halstabletterna) och lite mat och frukt. En tablett gjorde mitt huvud bättre och sen pratade jag med mamma om hur man ska leva livet och hur man ska tänka om allt. Såhär efteråt förstår jag att jag var halvsovande. Mamma försökte svara så bra det gick på mina omöjliga frågor. Pratade om att livet är här och nu, inte någonting i framtiden. Att man måste få längta, utan att ha en massa press och krav på sig själv.
Livet är att gå ut i höstsolen med sin kamera och ta vackra bilder. Sen sätter du ihop en utställning med dina bilder. På kvällen bjuder du hem några vänner som du äter middag och dricker rödvin med. När de kommer slänger du ihop en tjusig margarita till dem. Poängen är att se vad man har. Att bada i havet på sommaren. Att njuta av tekoppen i höstsolen. Att tänka på alla nya människor man träffar i sin nya klass. Det är livet. Inte konstiga föreställningar om framtiden.
1 kommentar:
Precis =) Inga måsten eller borden på hur man ska leva livet.
Krya, kram
Skicka en kommentar