De bästa och mest underbara sakerna i livet kan inte ses eller röras, de ska kännas med hjärtat.
Catharina Thörn är sociolog och har intervjuat hemlösa kvinnor om vad hem och identitet är för dem. Man förstår snabbt att det viktigaste är dörren. Att kunna stänga om sig. Det är ett hem. Vet man att man inte kan bo kvar i sitt boende vill man inte heller inreda det. Citatet ovan är hämtat från en artikel i SvD idag.
Jag lägger olika mycket tid på mitt hem i olika perioder. Den första tiden när jag just hade flyttat in ägnade jag mycket energi och tankekraft åt att tänka ut hur jag ville ha det. Vad som skulle stå i hörnen, hur jag skulle sortera mina böcker, vad jag skulle ha på väggarna, vilken typ av kylskåpsmagneter jag ville ha. Det har tagit tid att få saker på plats. Mycket saknas. Sänglampa t ex. Kylskåpsmagneterna köpte jag förra veckan. Det tog 7 månader att få hit dem. Men det känns viktigt att allt som får en plats i lägenheten är uttänkt. Så jag inte blir inkräktad av en massa saker. För mycket mår man dåligt av. Slänga slänga slänga. Det har jag lärt mig. Och jag blir bättre på det hela tiden.
Jag har haft en lång period då jag inte orkat göra någonting här. Men nu börjar det komma igång igen. Håller på att inreda en ny bokhylla som ska stå i rummet under fönstret.
Att vara hemlös är inte samma som att vara bostadslös. Är du hemlös bär du på en identitet som en hemlös. Man kan också vara hemlös i sig själv. Hemlös kan vara en känsla. Jag har hemlängtan men jag vet inte vart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar