Jag drömmer om en mamma. Som ger mig presenter. Det börjar med ett vitt A5 kuvert. Vi sitter på sängkanten. "Det är bara en extragrejj" säger mamma. Så öppnar hon det tunna kuvertet som inte ser ut att innehålla någonting. Hon räknar till tio sedelbuntar, radar upp dem på bänken framför oss. Varje bunt innehåller tio hundralappar. "Har du verkligen råd med det här?" undrar jag chockerat. Det är tiotusen kronor. Mamma viftar otåligt med handen. "Ja ja, det är ingenting. Det är bara en extra grej. Det är inte din riktiga present".
Mamma talar om för mig att min stora present är en älg. Hon har köpt en levande älg och lyckats få den upp till min lägenhet i Masthugget. Jag invänder direkt. "Min lägenhet är för liten! Den får inte plats där". "Jodå" försäkrar mamma.
Jag påpekar att älgen måste få komma ut i naturen och att min lägenhet är så liten att den inte ens kan röra på sig. "Men du kan ta ut den på promenad" säger mamma.
Det känns fruktansvärt pinsamt att behöva strosa upp och ned för gatorna med en älg i koppel. Hur ska jag tala om för mina grannar varför jag har en älg? Mamma säger att någon måste vara först. Snart kommer alla att ha älgar, och om någon undrar och ser skeptisk ut ska jag bara skratta och säga "Det är roligare med en älg än med en hund".
Jag har panik. Jag har fått en älg i julklapp. Det värsta är att mamma påminner mig om att jag har önskat mig en älg. Det var min högsta önskan att få en alldeles egen älg. Och det stämmer. Jag önskade mig en älg. Jag kan bara inte för allt i världen komma ihåg varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar