Funderar på att lämna längtan i natten och låta den stanna kvar där när jag vaknar. Känns väldigt töntigt att längta bort hela tiden. Åh jag vill ha ett hus vid havet. Åh jag vill ha lugn och ro. Skriva böcker vid en sjö. Dricka kaffe och fotografera. Kom igen liksom!
Borde jag bli realist? Leva här och nu och inte i tio andra dimensioner samtidigt. Kapa rötterna från molnen och fästa dem i jorden istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar