När livet går på sparlåga och energin bara räcker till det allra nödvändigaste
går jag upp ur sängen på morgonen med ett ton trötthet hängandes över axlarna
jag går till skolan med ett vilset huvud
måste tvinga ögonen att fokusera på vägen framför
måste tvinga fötterna att gå rätt, inte snubbla,
tror inte på något
längtar efter sol
längtar efter blommor
ingenting är vackert.
Hur är det? frågar folk. Jag ser tydligen väldigt trött ut. Stapplar in försent i klassrummet. Tvingar fram ett leende. Känner hur mitt ansikte är en spegel för göteborgs omöjliga väder: kallt och grått.
Dagarna går trots allt.
Jag känner mig ensam. Men jag delar en vision med mina vänner: Hur vi möts på gatan i en strålande sol med stora leenden på läpparna. Hur vi dricker kaffe i solen och planerar inför sommaren. Vi har överflödig energi och tunna kläder på oss. Alla köper nya solglasögon. Det är vår och vi har slutat frysa.
3 kommentarer:
Säg, vem är inte ensam i sin lägenhet, med antingen grå skyar eller mörker utanför fönstret. Dag ut och dag in. Samma gator om och om igen. En jämn låg nivå.
Men idag är det strålande sol min vän!
SOOOL!
Skicka en kommentar