Vaknade sju imorse. Gick till köket för att dricka vatten, blickade ned genom fönstret. Där var snö. Vit orörd snö.
Minnen kommer tillbaka. Den där dörren som öppnas inåt. Sätter saker i gungning. Att minnas vad man hoppades på, drömde om, längtade efter. Mycket är sig likt men vissa saker har förändrats.
Nu är det bara lite grå snö kvar nedanför fönstret.
Ikväll ska jag på filmfestivalens invigningsfest. Det är ett år sedan jag var där sist. Mycket har förändrats det senaste året, allra mest jag. Ändå känns det som igår. Det var igår jag gick till tältet i regn och blåst och bevittnade mitt paraply brytas av på mitten och flyga upp i den mörka himlen. Det var igår jag drack öl i tältet och dansade på den röda mattan framför draken.
Mitt gamla försvunna jag finns med som ett spöke i min själ, reflekterar det bortglömda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar