Grundinställningen i vår värld är att man ska underkasta sig helheten och bli den man måste vara i världen.
Vi förväntar oss att människor ska klara av att fungera i världen.
Vi föds som kaos och om allt går rätt till lär vi oss hantera kaoset och göra något snyggt av det.
Man föds in i ett sammanhang och är otroligt vilsen och växer upp och försöker, med lätt desperation, att hitta värdefulla beståndsdelar i livet. Saker att klamra sig fast vid, saker att intressera sig för, människor att älska. Sedan blir man vuxen och förstår hur man ska fixa sitt liv för att må bra.
Vision: Jag, 90 år, sitter i min korgfåtölj i min blommiga klänning och dricker mitt lapsangte. Jag är harmonisk och tillfreds. Jag har äntligen hittat mig själv! Mitt liv har varit en resa och från att ha fötts som ett knippe kaos, har jag nu med livets hjälp rett ut mitt trassel och vävt någon slags vacker tillvaro av det.
Förnekelsen av den inre världen blir också förnekelse av sjukdom och död.
När jag är 90 ska jag dessutom fortfarande vara så vig att jag kan sätta handflatorna i marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar