Jag är väldigt nära att nudda huvudet mot hennes stjärt, men jag upptäcker faran i sista stund och väjer.
Han ramlar ner från stolen och vi måste dra honom och stolen åt alla möjliga håll innan vi får upp honom på benen igen.
Hon upprepar ständigt samma fråga: Var är Holger? Han ligger och sover, där borta. Var är Holger?
Hon skrattar listigt och dricker vin. Rött vin som försvinner fort fort ner i strupen. Hon pekar på sitt huvud: Här hamnar det. Hon pekar på magen. Och här. Och så skrattar hon.
Jag är sjukt trött efter en dag på hemtjänsten och väljer mellan cappuccino eller en varm skön säng. Läser om Cecilia Frode som aldrig skulle stå ut med ett vanligt jobb. Ett jobb som innebär två fritidsintressen i veckan och tråkiga vardagar och roliga helger. Hon brukar ibland önska att hon bara stod och sorterade skruv någonstans. För att koppla bort sin hjärna. Men: "Jag skulle förstås bli alldeles tokig av att ha det så".
Jag lever med en intensiv undran om hur människor står ut. Med att sortera skruv. Med att sortera pengar. Med att sortera de döda. Kanske är det den stora livslögnen. Den som låter oss förvränga vår verklighet och drömma om ouppnåeliga saker. En livslögn håller verkligheten ifrån sig och vill eliminera det som utmanar visionen.
Exempel på livslögner:
Lögnen om livsstilen- Den som är känd har det bästa livet. Vi strävar efter mål som går på tvärs mot vad vi mest av allt önskar; tid och relationer.
Lögnen om relationen- Vi som älskar varandra över allt annat. Vi vill inte erkänna att relationen har dött utan skapar en tyst överenskommelse om vårt gemensamma liv.
Lögnen om mig själv- Jag är obegåvad. En utbredd myt är att jag inte kan sådant som jag innerst inne vet att jag skulle kunna klara av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar