Jag bara bröt ihop och struntade i allt.
Jag glömmer att jag har en mamma jag kan ringa. Men nu gjorde jag det och har sovit hos henne i flera dagar. Just nu skyr jag min lägenhet. Använder mammas kläder, mammas soffa. Dricker mitt morgonte på mammas balkong med morgonsol!
Jag körde bildterapi på mig själv imorse och ritade mig själv som jag vill vara i framtiden. Gissa hur det blev! Föga förvånande:
Jag sitter på min uteveranda med en bok i knät. Jag bor i ett hus vid havet. Allt är lugnt. Jag är rofylld. Jag skriver och läser; det är det enda jag behöver göra.
Jag vill kunna blunda och se mina drömmar framför mig och konstatera att jag lever dem.
Hon såg månen stiga upp och börja sin ensliga promenad genom natten.
Den är som jag, tänkte Misan svårmodigt. Alldeles ensam och lika rund.
/Tove Jansson, Farlig Midsommar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar