Att inte glömma bort världen

Det var så talande för mig. Jag satt och mådde skit i köket. Tända lampor överallt. Klockan var tre på morgonen och tidningen damp ner genom brevinkastet. Jag somnade på den obekväma barstolen. Huvudet i armarna på det hårda barbordet. Så släckte jag ljuset för att hoppa i säng. Och plötsligt såg jag utomhusvärlden. Och den var så sabla vacker!