Tänker på människor som gör mig besviken. Gång på gång. Som man hoppas på. Som sårar en utan att veta om det. Ska man bara ge upp hoppet om dem? Fatta att man inte kan kräva vissa saker av alla människor?
Jag vet att jag gör folk besvikna. I stunder när jag inte alls tycker att jag har svikit någon.
Jag undrar hur det skulle kännas om tapeterna jag klistrat fast på mina väggar bara lossnade och föll ner mot golvet. Det är jag som har valt färg på dem, kletat fast klistret och dragit med en skrapa för att få det slätt.
Idag satt jag på en bänk och solade. Härligt klar luft och ljust. Men jag känner mig instängd. Vart vill jag?
Ser ni vart jag längtar just nu? Jag älskar faktiskt vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar