Att dö konstnärligt

På Atalante visar Lotta Melin föreställningen In bed with Sarah. En galen upplevelse som handlar om att dö konstnärligt. Bland annat flyger hon: gungandes i en lina över scengolvet skriker hon Mera fart! Mera fart! Innan allt sätter igång får publiken vandra fram till en kista som står mitt på scen. Alla har varsinn vit blomma, som fungerar som biljett, och ombeds lägga den i kistan, där Lotta ligger med en projektion i form av ett rörligt nät i sitt ansikte. Scenen är fylld av rök.

Det är en rolig och galen föreställning, vilket känns nödvändigt med tanke på dess tunga ämne. Djur som låter i bakgrunden och hönor som kacklar. Lotta tar livet av sig på olika sätt med en nästan vulgär mimik. Allt det där man har sett på film. Men mest har hon kul i snön som virvlar ner från taket och får fart av fläktar som blåser. Hon gör en snöängel. Fyra dockor släpps ner från taket och hänger i linor. Föreställningen avslutas med att Lotta, som försökt flyga genom att flaxa med armarna, hänger lealös i en lina från taket. En av dockorna börjar flaxa med armarna och flyger upp mot taket.

Helgen består alltså av konst, samt vänner, kaffe och vin. Jag dansar och lever lite rusigt dagen efter. Sojacapuccinon på Doppio är fantastisk. Och fastän jag suttit på någon form av uteställe varje kväll i veckan njuter jag precis lika mycket ikväll. Denna söndag, efter mitt jobb i baren, traskar jag ner till Sombrita för att träffa min fantastiska Katarina. Vi käkar tapas och dricker sangria. Någonstans här går det upp för mig att jag faktiskt är konstruktiv! Jag gör saker för att jag har lust och mår bra av det.

De senaste åren har jag upprepat för mig själv: Jag måste bli mer konstruktiv. Och nu är jag plötsligt i värsta livsnjutarfasen. Den får gärna hålla i sig för det känns jäkligt gött.