Det absurda är att vänta sig en rak linje. Med endast små utfall över eller under strecket. Vi människor lär oss att det instabila är fel. Du ska vara som klippan i havet. Stå där stark och hård trots vågor som slår emot dej. Så känner man sig patetisk när det kittlar i magen för att man åker ner i en djup dal påväg mot ångest, eller slungas uppåt i ett lyckorus.
Vi tror att vi ska vara raka i ryggen och stå på rad längs husväggarna. Titta rakt fram och inte ner på gatstenar eller upp på stjärnor. Det ska vara så i samhället. Men ingen är en sten egentligen.
Konsten är att använda bälte när man åker bergochdalbana. Och skrika högt i backarna.
What if we don´t go to work today
let´s see how we play
let´s see how society would work
without the people who go to work
Laleh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar