Levande musik har konsert. Innan den börjar samlas vi i foajén för ett samtal med tonsättaren. Han pratar om synestesi. När man kopplar samman färger till saker. Till exempel till veckodagar. Min torsdag är brun. Måndag är gul. Fast det kan skifta. Vissa har mycket mer bestämt. Andra ser inga färger.
Den här mannen kopplar färger till toner. Han pekar på den långa röda mattan i foajén och säger att den är tonen ass. Den vita väggen är ett c, eller kanske ett h. Han får frågan om Atalantes foajé är harmonisk. Nej, den är tydligen fylld av dissonanser. Svajande terser.
Har du sysslat med heminredning? Nej, det har han inte. Men det hade ju varit grymt att inreda sitt hem efter tonernas harmoni. Eller om man vill ha ett rum som klingar falskt.
Försöker reda ut kvällen. Rastlös och väntande. Vill hoppa upp genom taket och spränga lokalens väggar. Behöver dansgolv. Behöver vänner. Behöver vackra skratt i mina öron. Vibrerande musik.
Mer av Beas behov:
Lära mig att sätta gränser för omvärlden.
Lära mig att urskilja mina egna gränser. De är liksom otydliga, utsuddade osynliga för mej. Varför är det så? Är jag en gränslös människa? Nej, uppenbarligen inte eftersom jag känner mig kränkt och inkräktad när folk överstiger mina gränser. Hur ska jag göra för att få gränserna synliga igen?
I need borders! Jag vill inte vara en patetisk slemboll som flyter runt i världen och blir trampad på. En transparent människa besmyckad med fotspår över hela kroppen. Not very nice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar