Har varit i Köpenhamn över natten. Thilda och Selma hade fest i Selmas ateljélokal för att fira kvinnodagen. Det var väldigt lyckat. Två bra band som spelade och en grym DJ (Thilda). Ölen kostade tio kr och folket kedjerökte och pratade danska. Detta fantastiska språk!
Sov i Selmas gudomliga säng (mjuk o puffig med massa kuddar) och fick fina Cicci bredvid mig, som också stuckit över från skolan för att vara med på festandet.
Idag satt vi i köket och drack kaffe och pratade om allt möjligt. Sen vandrade vi ner till Mood Food och åt mat. Sen åkte vi hem (alldeles för snart).
Jag och Hillevi burrade in oss i varandra under bussresans fem sömniga timmar. Sov och pratade, bla. om att det idag är exakt två år sedan vi åkte till Sydamerika. Två år! Det hade lika gärna kunnat vara idag vi skulle åka. För så är det med minnen, man väljer vad som är verkligt just nu, vad som spelar roll och vad som aldrig behöver ha hänt.
Som Hillevi uttrycker det: Livet är som en skål och alla minnen ligger i den skålen (ungefär som en rund tuggummiautomat tänker jag mig). När man lägger i ett minne rör de andra erfarenheterna i skålen på sig. Man kan flytta om innehållet hur man vill, och på så sätt är tiden inte en rak linje, lika lite som livet är det. Allting ligger i en stor skål och det är den som är livet. De erfarenheter man har är lika levande tio år senare, om man väljer att hålla dem vid liv.
Imorgon tar jag bussen till Svenska Balettskolan, åker till Oslo för att jobba på ISS, planerar en långresa, festar i Köpenhamn, fikar på Cigarren, längtar hem, längtar bort, söker efter någonting.
Man kan alltid lita på livet. Skålen blir aldrig tom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar