Jag tittar ut över hamnen. Det ligger bruten is på vattnet. Radion står på och jag äter cornflakes och dricker kaffe. Jag läser om Bengt Berg som "bor i Värmland, när han inte besöker bokmässor" och får den där längtan i hela kroppen. Över att vara där jag vill vara, göra det jag vill göra och inte behöva anpassa mig till min omvärld. Jag undrar om det nånsin kan bli så?
Mamma är hemma från Indien. Hon berättar om städer och människor. Om leenden som hon har fått från hårt arbetande människor. Om alla färger och allt liv. Vi pratar om missnöjet här. Bitterheten och tröttheten. Jag tänker på alla som är trötta hela tiden. På hur svårt det är att se vad man har när man är mitt i det. Hur mycket man påverkas av sin plats och sin tid.
Allt som har med bakgrund att göra tycker jag är så otroligt viktigt för att man ska överleva nuet, må bra nu, skapa ett bra samhälle nu. Anna Jörgensdotter
1 kommentar:
kul att läsa din blogg också! Åkte färja över älven idag när det var is i vattnet och strålande sol. andlöst vackert! hoppas vi ses snart. Kram
Skicka en kommentar