Det är en lugn söndag. Jag sover till elva, dricker earl grey till frukost och strosar runt hela förmiddagen i en rofylld lägenhet. Jag är melankolisk i flera timmar (som att jag tar ut uppdiktade förluster i förskott) och klockan fyra beger jag mig till Kaffemoster i Linnéstan och dricker två koppar kaffe i sällskap av min pappa. Han träffar mig för en paus i sitt notskrivande och beställer en vaniljmousse med bär på och en espresso macchiato. Sen traskar jag hem över grusblandad snö och stiger in i ett tillfälligt hem och bakar pizza med goda ostar på.
Detta verkar bli en frigörelsens år. Frigörelse från mig själv och från min väv av trassliga tankar. På söndag flyttar jag.
Ett annat hem i några månader och nya värdefulla kontakter. En ny stad att vandra runt i. Skratta i, gråta i, dricka kaffe i, bara vara i. Känna känslorna någon annanstans. Tänka tankarna i en annan miljö. Stirra in i andra väggar, ut på andra hustak, titta på nya människor genom nya fönster.
Jag tror att jag börjar fatta. Att den där skruven som varit lös så länge börjar dras rätt igen. Som en klocka som äntligen dras upp, rostig men ivrig att lägga tiden bakom sig. Som att man hittar dammiga pusselbitar och äntligen kan börja pussla på sitt tusenbitars-pussel igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar