Jag sitter här igen. På Kaffe. En vardag börjar ta form. En vardag med tunnelbana, lunchlåda, trevliga samtal på jobbet, tristess, trötthet, tidiga mornar, kvälls-tv, helgkaffe och utgång. En vardag som är inpackad i en frihet. Eftersom jag inte längre befinner mig där mina minnen och rötter finns som starkast, blir min vardag en annan och jag kan spegla mig i nya speglar, rent reflekterande den som jag ska vara här.
Idag går jag på Det vita bandet på Victoria-biografen. Jag har en kaffe och sjunker djupt ned i den blå bekväma fåtöljen. Filmen är ca 2,5 timme lång men tyvärr förstår jag inte vitsen. Jag upplever filmen som ett redovisande på gränsen till frossande i människors absurda ondska. Med ett slut som tonar ut i svart och lämnar människorna i den lilla byn åt sin egen ofrånkomligt svarta natur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar