Jag sitter på en ny plats. Breda barbord i mörkt trä invid stora välvda fönster. Höga stolar som sviktar bekvämt när man sätter sig. Jag har ett helt fönster för mig själv. En halvdrucken americano som hunnit bli kall. Mitt fokus ligger med delad uppmärksamhet på OLM-tidningen jag nyss har köpt och på anteckningsblockets matta blad som märks av en bläckpenna med mina ord. Ett nytt café i en gammal stad är uppfriskande för en som älskar att sitta ensam med en kaffe och en god utsikt över förbipasserande människor. De spelar dessutom bra musik.
Snön ligger på gatorna nu. Jag tycker bäst om att sitta inne och titta ut. Just nu som en mullvad. Ögonlocken orkar sig inte riktigt upp. Det blir vin och bad ikväll. Mycket enkelt och mycket lyxigt. En förmåga jag försöker öva upp; att ha det bra.
Det finns ingenting som är så skönt som att ha det bra, och ingenting som är så enkelt, säger Mymlan när hon rullar ihop sig för att vila i en av muminhusets sängar i boken Sent i November av Tove Jansson. Det där stämde in på mig förr i tiden. Nu undrar jag vart lättheten tog vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar