Jag tänker på när man tar beslut. Vad händer då? Lättnaden över att äntligen ha bestämt sig.
Hur mycket styr man över sina känslor? Hur stor del har jag i att släppa in personer i mitt hjärta? Och när något går snett, hur kastar man ut en person och stänger dörren?
Att vara så öppen att man hela tiden berörs. En kväll förra veckan står vi utanför filmfestivaltältet och röker. "Jag är inte en känslomänniska", säger hon. Vi pratar om att ha dörren inåt öppen eller stängd. Jag besväras över min totala öppenhet. Hon säger att det hade varit skönt att vara lite mer som mig.
Jag vill vara mer som hon. Ibland längtar jag efter en inre tomhet. Ett blankt blad. Som livet får fylla i.
Helgen har sovits bort. Förra veckans fester ska den närmsta veckan vägas upp av skola och jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar