Saknaden. Som hela tiden ligger där men aldrig ropar högt. Som gör att man missar det man inte vill missa. Ser förbi. På annat. På sådant som är aktivt närvarande i vardagen. Och så glömmer man blommorna i vägkanten. Som är vackra och som sträcker sig in mot mitten.
Jag hamnar utanför mig själv pga yttre påverkan. Jag studsar in i mig själv, och sedan ut igen.
Det snöar. Stora flingor som letar sig in under ögonlocken. Min mascara blir svart sot på kinderna. Snön är gul i gatuljuset och förvandlar Göteborg till en trollstad. Vacker, vit, ofarlig. Vi dricker öl i nätterna. Musiken flödar. Musikerna dansar. Dimman tätnar. Inatt såg jag bara vitt från fönstret. Imorse kom våren. Smältande snö. Lysande himmel. Glittrande droppar.
Jag måste gå försiktigt på vägen hem. Det är halt. Ovanpå det vita täcket ligger ett lager med is. Nu är det natt. Klockan är mycket. Men inuti spelar tiden ingen roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar