Allt det där

Man kan undra varför folk tycker som de gör. Om en recension någonstans. Eller en blogg. Jag hamnar i diskussioner då folk anser blondinbella vara en konspiration mot feminismen. Hur får man ihop det? Man kan gå emot ideal och system, vad som säljer och vad som inte får plats. Men att välja ut enskilda hatobjekt som får symbolisera en sjuk värld känns märkligt och obefogat.

Detta pratar vi om ikväll. Vi sitter runt det runda bordet med rödvin och flasköl. Vi blir äldre och äldre. Folk hamnar i konflikter med varandra. Jag förvånas dag för dag över att livet kommer att bli precis allt det där jag aldrig trodde att det skulle bli:

vuxenmiddagar, fylleslag, bekännelsestunder, otrohetsaffärer, karriärsstegar, kärnfamiljslycka, medieuthängning, kändisfrossa, bitterhet, singelhushåll, hus på landet, färdigutbildade vänner (sjuksköterskor, konstnärer, projektledare, journalister, matematiker, tandläkare, skådespelare, jurister, filmare, musiker, dansare, socionomer, läkare etc.), längtande samtal, uppfyllda drömmar, barn, dop, död, begravningar, misslyckanden, framgångar, svek, bröllop, försoning.

Detta är såklart helt självklara delar i ett liv. Jag trodde bara aldrig att jag skulle ingå i det. Mitt liv skulle vara magiskt. Mer. Skulle spräcka gränser för vad det mänskliga kan vara. Jag siktar fortfarande på det. Men jag inser också att jag är lika klyschig som alla andra. Eller så inser andra att de är lika klyschiga som mig.