Hemlängtan

Ord är onödigt. Här står tid stilla och ögonen vilar på det vita som gnistrar som stjärnor i natten. Här finns ett lugn som bara finns dit man åker för att komma bort, vara ledig och kunna andas igen. Lungorna växer. De expanderar för att kunna släppa in fri luft. Saker som läggs tryggt tillrätta.

Allting är så annorlunda. Jag tänker på det farmor säger om trygghet. Om att det är fint att kunna längta. Jag har hemlängtan men jag vet inte vart. Farmor säger att man kan hitta den där tryggheten, den som fanns för länge sedan. Man kan plocka den ur minnet och sätta den inuti sig själv.