En vän är här och vi pratar om att man gärna gör det svårt för sig. Försöker mota känslorna genom att aktivera sig. Fylla någonting dåligt med någonting annat som är dåligt. Varför fyller man inte det dåliga med någonting bra?
Som en höstpromenad till exempel. En sådan jag och mamma och morfar var ute på. När vi gick längs sjön, drunknade i gult och rött och blått, andades frisk och stilla luft. Man måste lära sig att ta hand om sig själv. Det är ingenting man bara kan.
Sen springer hon iväg på sin flamenco och jag klär på mig för att cykla ut i det kompakta mörkret. Imorgon fortsätter marknadsföringskursen. Saker som måste göras fortsätter att lägga sig i en hög bredvid mig som jag försöker blunda för. Tiden tar hela tiden slut för fort. Men för varje minut som försvinner blir saker lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar