onsdag 7 oktober 2009
Det självklara
Saker förändras. Människor växer upp, utvecklas och försvinner. Några bara vänder på klacken och går. Andra stannar just där du är. Sammanhanget i en ständig rörelse. Inklusive du själv. Alltings utveckling till oigenkännlighet eller likhet. Det känns svårt att acceptera. Att saker kan verka så konstanta men vara så flytande. Ibland önskar jag att jag visste hur kärleken har fördelats över mitt liv och hur lycklig jag kommer kunna vänta mig att vara. Att allting var en säkerhet och ingenting att grubbla över. Att mitt liv var alldeles självklart och människorna i det naturliga beståndsdelar som alltid skulle vara där. Som stjärnorna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar