Det ar nyttigt att ryckas upp fran sin kruka. Efter ett tag odlar man rotter i marken dar man bor och alskar sin trygghet. Jag ville verkligen inte lamna Doppio och hade separationsangest fran min lagenhet. Min lagenhet ar mitt pojkvanssubstitut. Doppio mitt familjesubstitut. Trygghetsnarkomaner ar vi allihopa, som Selma formulerade det pa Facebook.
Nu sitter jag pa Hostel Granada i Amsterdam. Helt grym stad. Vackra byggnader. Kullerstenar. Sparvagnar overallt. Det kanns som pa latsas. Som en modellvarld. Som nar man var liten och byggde tag. Satte ut sma granar pa pappersmarken.
Det har regnat hela dagen. Overallt saljer de traskor, i riktigt format samt i nyckelringsformat och som mjukistofflor. Coffeeshopsen ligger tatt. Likasa turistgrejjerna som krampaktigt for ut budskapet om den lyckliga horan och den goda jointen.
Om fem ar hyr jag en lagenhet har. Jag flyttar hit sjalv, gar pa jazzklubb pa kvallarna och skriver min roman. Den klyshan maste jag verkligen uppfylla.
Pa fredag kommer jag hem till min kruka igen och kommer snabbt tappa perspektivet. Just nu fnyser jag at vissa grejjer som jag tillatit vaxa sig till stora problem dar hemma. Det handlar om mikro och makro. Det stora ar bra for att fa distans till det lilla. Samtidigt ar det det lilla vi lever for, och det kanns enormt nar man ar mitt i det.
4 kommentarer:
Du har en sån jävla bra poäng att jag blir tårögd. Minns resan jag gjorde med Ellen för två år sedan. En vecka i Afrika och herregud vad saker tedde sig små hemma i Götet.
Jag lever alltid ut nar jag reser. Kommer liksom pa massa saker jag vill gora men som jag ar for lat nar jag e hemma. Man blir ju bekvam
Skriv ett brev eller vykort till dig själv. Posta det sådu har det på hallmattan och sätt upp det på kylen och få det som en del av det som är nu.
Kram j
bra idé =) kram
Skicka en kommentar