Igår åkte jag och Ellinor till mitt land på Orust. På Göteborgs centralstation stannade vi en timme extra för att dricka dyrt rosévin (59kr glaset) och känna oss som livsnjutare. Vi diskuterade detta "livsnjuteri" och konstaterade ivrigt att det är någonting för oss alla att fila på. Vi måste bli bättre på att njuta där vi är, och inte bara när vi är någonstans där vi aldrig är annars.
Knyta en sjal runt kroppen, glida in i ett par flipflops och gunga ner till affären för att köpa vatten. Sätta sig ute och äta. Bara tillvarata de oändliga små guldtillfällen som gömmer sig i en enda dag. Krypa in i solens strålar.
Idag har vi legat på klipporna i timmar. Jag har bakat äppelpaj och Elli plockade hallon och blåbär som hon adderade till en fluffigt drömsk citronfromage!
Nu har vi just avslutat kvällen med att livsnjuta under stjärnorna. Som faller ner förresten. En efter en. Rödvin. (cigaretter). Syrsor. Mängder med syrsor. Salt i håret och i Ellis ögon. Hett i hela kroppen. Som att man laddats med energi som kommer att hålla en varm i flera dagar. Pratat motstånd. Det fascinerande i att folk inte gör motstånd. Det tragiska i att motståndet är så individualistiskt. Att må dåligt. Sjukskriva sig. Vara deprimerad.
Att vi är så anpassningsbara. Det borde ligga i vår natur att vägra så fort det känns fel. Varför ligger inte folket bara kvar i sina sängar, sover bort överansträngningen och spänningshuvudvärken? Kokar kaffe och glömmer systemet och ger sig ut för att skapa sig en egen ordning. Men människor tänker långt fram. Pengar går ju inte att tänka bort. Hur man än försöker.
Som Ellis mamma säger: Galenskap är något av det sundaste som finns.
Foto: Ellinor i Stenungsund, Citronfromage
1 kommentar:
Citronformagen ser ljuvlig ut =)
Skicka en kommentar