För att relationer ska fungera måste man våga lita på de människor man har relationer med (vänner, partners). Men att det kan vara så svårt. Att vi kan vara ett helt gäng som älskar varandra och ändå känner oss ensamma och oförstådda.
Hör det till vardagen för människan att känna sig utanför, ensam, missförstådd?
Vilka skydd sätter vi upp mot varandra? Vilka murar bygger vi omedvetet upp runt oss, utan att märka när de blir högre och högre? Vilka broar missar vi, raserar vi, bygger vi? Hur kan vi veta att andras tankar riktas mot oss, bara för att våra egna tankar riktas mot andra?
Det mest effektiva verkar vara att slänga paraplyet, blunda och springa rakt fram genom regnet. Som vi gjorde igår. Från Styrbord Barbord. Då var rädslorna dränkta i alkohol och skrattet överröstade stormen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar