Jag undrar om min rastlöshet någonsin kommer att stillas. Jag känner mig som en massa av skrikande behov som inte går att tillfredställda. Hela tiden påväg. Alltid någonting annat. Alltid någonting mer. Jag vill dit bort och göra det istället för att vara den jag är här.
Usch usch usch. Men helgen har varit full av människor och festligheter. Någonting som fyller psykets gapande tomhet med ganska mycket meningsfullhet ändå.
Önskar bara att det aldrig tog slut. Att jag aldrig behöver komma hem och tänka, reflektera, vara ensam. Att jag alltid står på det skitiga dansgolvet och ropar "Fan vad grymt det är" till alla runt omkring och svettas ut alkohol genom klänningen.
Att allt bara kunde vara KUL SNYGGT & KREATIVT. Skulle du va lycklig då Bea? Nej ha ha! Jag blir ju aldrig nöjd.
Jag har en cigarett kvar. Några minuters lycka för några spänn är inte illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar