I går gick det utför.
Så jag köpte godis o la mig på soffan. Deppade ihop o tittade på teve.
Så ringde Katarina och var lika deppig. Hon hade köpt godis och hyrt film. Vi skulle båda ha en hemmarsittarkväll och tänkte att vi kan väl i alla fall bli tjocka tillsammans.
Så jag tog sexan hem till Katarina i Guldheden och satte mig i hennes sköna soffa och fick Törley serverat i ett champagneglas.
Vi pratade om oss själva och om våra psykologer ha ha! Katta läste för mig ur sin dagbok och jag kände igen mig. Det hon läste var en beskrivning av det som kallas lätt ångest, som är vanligt. Det här att man inte kan andas och sånt tjafs.
Mest skrattade vi åt oss själva. Så patetiska vi är. Och rädda. För att allt ska gå fel.
Jag sov över och alla mina problem fick sova ensamma i min lägenhet. De är inte värda mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar