Vi pratar om att det sätter sig i ryggen (stress). Och att man kan bli sjuk av det. Hur viktigt det är med tid till det som är viktigt. Tid att prata om allt som händer. Att stanna upp. Att reflektera, tillsammans med andra eller ensam. Det är i de stunderna molnen skingras och andningen blir lugn. Men det finns en tid för allt. Och den tiden är inte nu. Den tiden kommer snart till mig. Jag ser fram emot hösten. Att stanna inne och titta på regnet. Koka te. Kanske se en film. Jag drömmer om tid. Stora hål i klockan som man får fylla med precis vad man vill. Det är det vackraste jag kan tänka mig just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar