Snö och apelsiner

Apelsinerna är vår välsignelse. Vi äter som tokiga på jobbet. Skalar så att det dryper apelsinsaft ner på kontorsbordet som man måste torka upp efter att man hängivet har sugit i sig varenda klyfta. Det kokas te som hälls upp i enorma tekannor. Hett, svart te i tekoppar som man kan hålla händerna runt för att bli lugn och varm. Snön virvlar utan uppehåll utanför fönstren. Knaster från tangentbord och eviga telefonsamtal. Vi är trötta på vintern nu. Min kropp bär på en ständig längtan efter det varma, det lugna, det som finns under täcket i sängen på Kvarngatan. Jag vill bara hem och slå på vattenkokaren, dra på mig mjukisbyxorna och slå upp min tjocka bok som skriker efter mig på morgnarna när jag går hemifrån. Jag vill in i varenda café jag går förbi. In där i det mörka, på andra sidan glasfönstren. Titta ut och inte in. Prata om livet och inte ha så bråttom med att leva det.