Man vet aldrig vart saker leder förrän efteråt.
Man vet aldrig hur det ser ut förrän man tar ett steg tillbaka och tittar.
Som ett stort spindelnät som man väver- dag för dag och år för år. Till sist kommer man att se det hänga där, mellan två trädstammar, svagt darrande i solljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar