Den smärtsamma insikten är att det är helt åt helvete omöjligt att komma ifrån sig själv. Detta är jag självklart fullständigt medveten om innan jag åker upp till Stockholm men det görs extra tydligt för mig när jag står invid Djurgårdsbron, trött efter en hel dags tavelpackande på Liljevalchs, bländas av solen som leker i vattnet och låter tanke efter tanke plåga min redan slutkörda hjärna.
Det blir extra tydligt när det är tankar jag inte vill tänka. Tankar som jag enbart mår dåligt av och som förstör det som är nu. Jag tror att det regnar och låter paraplyet skymma solen.
Ännu viktigare då med vänner och vin. Som igår. Hos en annan exilgöteborgare. Rödvin och linssoppa. Och det där pratet om att inte fastna. I sig själv. Allt annat är bättre än det.
Tillsist kommer du fram till att det inte lönar sig, säger hon. Inte en jävel kommer att tacka dig för alla de åren som du har gått runt och mått dåligt.
Sen går vi ut och röker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar