Det blev förfest hos mig med luftballonger på himlen. Rosévin och gamla Coldplay. Sen bar det ut i nattens ruffighet med förväntan i bröstet och sminket på ögonlocken.
Vi skrattade hela vägen till Nefertiti och väl där slog vi våra ölflaskor ihop och stämde in i fest och dans.
Imorse kom regnet och nu pratar en man på radion. Han darrar på rösten för ökad dramatisk effekt. Han säger: Det som gråter ska aldrig tystna. Fan också, tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar