Man undrar ju om man en dag ska bli den där vuxenpersonen som gråter på fester och super bort sorgerna i sovrummet till tonerna av sin mans skrik och gråt. Har man sett svensk film vet man hur de där vuxna brukar skildras.
Som i Roy Anderssons En kärlekshistoria. Där skildras det rena i en ny förälskelse, den mellan tonåringarna Per och Annika. De utforskar varandra, kramar varandra, röker lite, äter mackor med korv på, leker. Deras föräldrar däremot... De är missnöjda och olyckliga.
Kopparna har jag inhandlat på myrorna. Sjukt fina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar