Tedans på Atalante.
Jag drack sherry. Dansade med mamma. Åt en kokosboll. Drack två koppar kaffe. Ute var det svinkallt. Inne lyste muminlamporna och Atalante var som en muminteater.
Vi pratade om den moderna jag-svagheten. Den väl använda klyschan att hitta sig själv känns mer relevant än nånsin. Det är konstigt att inte fler går under. Blir galna.
Inuti växer en klump. Den är du. Du är den. Vi måste alla vårda våra klumpar. Lyssna på klumpen i magen. Den säger någonting. Detta är en lag. Du är ansvarig för klumpen. Den vill växa och ha kul. Klumpen talar till dej och du ska lyssna.
Jag myste av mig och gick hem. Fantasin bröts när jag förstod att min uppsats ska in nästa onsdag. Bye bye Mumin.
