Jag sitter vid köksbordet. Framför mig är fönstret mot gården. Jag hör måsarnas skri över huset och känner en stark längtan efter ljum luft och sommarkväll. När någonting man längtar efter kommer nära kan längtan växa sig ännu starkare. När man ser någonting skymta borta vid horisonten vill man springa fram till horisontkanten och plocka ner drömmen från stjärnorna. Men man måste vänta tills drömmen singlar ner själv och springa dit och fånga den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar